banner red

Längtan

 

Jag längtar efter en varm husvägg i vårsolen. Ett vägg där ljudet av mina tankar långsamt mattas av och bleknar bort och jag istället fylls med värme. Värme och trygghet. Jag har en längtan efter Visshet om att det löser sig. Allt löser sig. Allt kommer att bli bra. Inte bara för stunden. Inte bara i den stunden jag nu sitter mot den varma husväggen med slutna ögon. Jag har en längtan om att kunna må så. Alltid. En längtan efter att få vara stark. När jag orkar. En längtan efter att någon annan tar över en stund när jag inte gör det. Längtan efter att få leva livet tillsammans med någon. Någon som förstår. Någon som inte dömer. Inte Kräver. Inte tror. Inte tror sig veta. Någon som vill upptäcka livet. Och faktiskt Leva det. En längtan efter att livet ska sluta leva Mig.

Jag vill känna vårluften fylla min kropp. Mitt sinne. Jag längtar efter att andas den ner i mina lungor. Fylla dom. Jag vill känna sinnets förgiftning försvinna ut ur kroppen tillsammans med mitt andetag. Samtidigt som det onda giftet andas ut och kroppen renas, uppfylls jag av en visshet om att allt blir bra. Den varma känslan sprider sig ifrån lungorna ut i kroppen. Ut i alla muskler, alla kapillärer, genom alla nervbanor. Ner i benen andas vissheten. Vissheten andas ut i armarna. Ut i händerna. Ut till fingerspetsarna. Varenda liten millimeter av min värkande kropp fylls av ljus. Vissheten om att det finns hopp. Vissheten om att världen är god. Visshet om att det kommer att bli bra. Jag har en längtan om att allt ska vara bra. Att få må bra. Jag har en längtan efter att kroppen ska sluta värka. En längtan om att musklerna slutar dra ihop sig. En längtan efter att mina fötter ska lägga sig till ro. Jag har en längtan efter att kunna andas utan att det gör ont. Jag har en längtan efter att mitt hjärta ska bli helt. En längtan efter att få sova. Längtan efter helandets sömn. Längtan efter en sömn som vill mig väl. Utan mardrömmar. Utan längtan. Utan sorg. Utan dåligt samvete. En sömn utan andra måsten, än just sömnen.

Jag har en längtan om att få drömma om älvor. Älvor och féer. Goda älvor. Älvor med långt hår klädda i vita klänningar som i gryningen dansar i ring över ängarnas vidder. Feer små i storlek som min tumme. Iklädda klänningar i vackra färger och gnistrande vingar. I klänningarnar linning har de små påsar. Små vackra påsar av samma tyg som kläderna de bär. Inuti dessa bär de sitt stoft. Det glittriga stoftet. Små små flarn av glitter. Glitter i alla regnbågens färger som gnistrar och glimmar. Detta är för alla barn. För alla de barn som behöver. För de som behöver trygghet. För de som behöver kärlek. För de barn som behöver styrka att tro på sig själva. För de barn som inte har någon att hålla i handen när de ska sova. För de barn som inte får ett: God Natt innan de somnar För de barn som endast har en vän. För de barn som endast har en vän i drömmarnas värld. Men hon är en vacker och godhjärtad vän. En vän vars vingar gnistrar i mörkret. En vän vars närvaro skänker trygghet och ro. En närvaro som gör det tryggt att blunda. För även när man blundar så ser man ett svagt skimmer av färger genom ögonlocken. Det får mig att le. Jag ler även när hon ljudlöst närmar sig på nätta vingar. Ler när hon strör sitt stoft över min panna. Det känns inte. Inte utanpå. Men inuti sprider sig en känsla. En varm känsla. En känsla av att jag är trygg. En visshet om att allt kommer att bli bra.